Främling mellan två världar

”Den som lämnat sitt land tvingas bli en brygga mellan det som kunde ha varit och det som komma skall. Hoppet är att det egna offret ska ge barnen en bättre framtid”, skriver Golnaz Hashemazadeh i DN.

Jag funderar över hur det var för Otto när han flyttade till Sverige för 100 år sedan som 21- åring. Mariebo eller som det skrevs då Maribo på Lolland var längre bort då än det är nu. Jag tror ändå att det var relativt lindrigt för honom. Men alla dessa svartvita foton i albumen skvallrar om behovet att se och minnas och så gör också breven som bevarats från far till son och sen till mig. Invandringen i Sverige gick i flera steg turligt nog. Första anhalten var Malmö och därifrån kunde man fortfarande besöka varandra. Han lämnade familjen och landet för att få ett bättre liv för sig och sina efterkommande, precis som Golnaz skriver.  Hon fortsätter ”Det innebär att slita sin identitet i stycken, och ofta aldrig lyckas klistra ihop den igen”. Sedan avslutar hon artikeln med några rader som kunde gälla Otto och många med honom både nu och då ”Det är ett stort offer han gör, han som lämnar sitt land i hopp om ett bättre liv för framtida generationer”.