Tack för ditt brev om Mors begravning

Både Moderns och sonen Kristians namn saknas
i annonsen

Brev nr 43 är det första och enda brevet från Ottos hand till den danska familjen. Tidigare finns endast bevarat ett Morsdagskort Otto skrivit till sin Moder. Hon, Ane Hansine, har betytt så mycket för honom; gett kärlek och omsorg, stött men också guidat i relations- och karriärfrågor.
Brevet han nu skriver är långt och odaterat. Det är skrivet på det danska språket, men fullt av svenska glosor. Otto kom till Sverige elva år tidigare och lärde sig fort svenska.

Modern är nu död och han var inte på begravningen. Men Otta har antagligen fått rapport i ett icke bevarat brev från någon av bröderna Kristian eller Ejnar. Kanske kom brevet han nu svarar på från Ejnar då de verkar ha stått varandra särskilt nära. Och också för att han avslutar brevet med en anteckning om att det byggs bostäder i Stockholm. Ejnar kommer senare att flytta till Stockholm.

Förmodligen var Otto i Mariebo i dödsögonblicket eller strax innan. Han skriver om att resan hem var svår. Med sig hade han då Gamla Fru Gotthardt d v s hans chefs Moder. Hon lär ha pratat under hela resan t o m när hon sov. Man kan lätt förstå att det var svårt för en sörjande person att uthärda samtidigt svårt att stoppa chefens åldriga Moder.

Med detta brev sluter sig en cirkel i deras liv. Otto utvandrade för att söka sig ett bättre liv. Då rasade det första världskriget. Man var rädda för tyskarna som tagit Sönderjylland eller Schleswig-Holstein som landet kom att heta sedan det införlivats i det Preussiska riket år 1866. Det var ont om mat och arbete på Lolland och kanske var det tänkt att han skulle komma hem efter några år. Men Otto blev kvar, bildade familj och blev på sitt sätt svensk. Istället kom han att hjälpa familjen i det gamla landet och att medverka till byggandet av det nya Sverige.
Hans historia är ganska identisk med dagens invandrares.

Läs brev nr 43 på Danska brev

Läs också pressmeddelande nr 2 om Anders Rydells föreläsning 11 nov i Nikolai Kyrkan

Om Anine överlever så går det nog ett år tills hon kan arbeta

Det byggs i Stadsgården. Här kommer Otto att ha sitt kontor

Första världskriget kommer att pågå ytterligare åtta månader. Men detta är både föräldrarna i Mariebo och Otto okunniga om.
Otto har varit på resa i Finland, tydligen för att göra inköp till firman han nu förestår i Stockholm. Firman Herman Gotthardt handlar med allehanda skeppsartiklar.

Föräldrarna har följt sonens resväg på kartan och när de samtidigt i tidningen läste om konflikten mellan de röda socialdemokraterna och den vita konservativa sidan blev de förståeligt nog rädda.

Mitt under brinnande världskrig blossade konflikten i Finland upp och stöddes av Ryssland och Tyskland på olika sidor. Då var Otto där, men slapp ut, dock blev han av med varorna han inhandlat.

Modern rapporterar om Sös tillstånd. Hon har nu legat tre hela månader på sjukhus och är mycket svag.
Fadern skriver om arbete han fått på ön Fejö. På Lolland finns inget arbete att få. För att kunna dra igång projekten med byggnationen på Fejö har han tillåtit sig att låna av Ottos pengar. Men de skall snart bli insatta igen, lovar han.

Fadern avslutar med några ord om dotterns mycket vacklande hälsa. Att arbeta, vilket då i högsta grad var förutsättning för att klara liv och försörjning, menar han verkar mycket avlägset för henne.

Läs brev nr 28 på Danska brev

Det blir nog aldrig mer att jag besöker dig

Se brev nr 12 på Danska brev
Redan i förra brevet från föräldrarna förstod vi att sonen Otto skulle flytta och byta bostadsort, och att det var förlovning på gång. Förlovning då, för 100 år sedan, var ett mycket kraftfullare åtagande än det är idag. Då implicerade det verkligen ett åtagande med löfte om giftermål och försörjning. Den här gången frågar föräldraparet också verkligen efter Vera, den blivande svärdottern.

Även i förra brevet stod att läsa att resan mellan arbetet i Malmö och Köpenhamn där ibland familjen kunde mötas,  kostade Otto en hel krona. Det är nu tydligt att Otto flyttar längre bort, för det blir längre när han vill komma ”hem”, skriver föräldrarna. Om det är till Ystad eller Karlskrona eller annan ort som flytten går till är det ingen som idag vet. Modern skriver att det var en härlig båttur den gången hon besökte sonen i Malmö, och så lägger hon till, i en sorgsen ton, att det blir nog ingen mer gång.

Nu blir det också tydligt att det Otto sysslar profesionellt med är att göra affärer. Föräldrarna önskar att han gör bra sådana till sin arbetsgivares tillfredsställelse. Firman Herman Gotthardt var en slags skeppshandel vars ägare kom från ön Falster inte så långt från Mariebo på Lolland.
Därefter frågar föräldrarna i brevet om Otto hört av den äldre brodern Einar. Denne har gått i Faderns fotspår och är murare i Norge efter en kort tid på sjön. Fadern är murarmästare och kanske är det därför som de har telefon tidigt, som ett sätt att skaffa arbete. Einar har försökt ringa hem. Det lyckades honom inte och istället sände han ett telegram. Det ligger en ton av oro i Moderns fråga till Otto om Einar.
Brevet avslutas med upplysningen om att Fadern köpt en tomt på Ansgarsvej. Som jag förstått så gick murarmästarnas arbete till så att de köpte en tomt, byggde ett hus och sedan sålde, förhoppningsvis med vinst. Vem Gottfrid är eller var vet jag inte, men gissar på en anställd i murarmästarens verksamhet.

Det är lätt att känna in sig i föräldrarnas oro för sönerna som sökt sig bort och som bara nås med meddelanden per brev. Deras oro handlade antagligen om bristen på mat och försörjning, kriget och vart det skulle ta vägen, oron på arbetsmarknaden, valet och av livspartner, alkohol och droger och sådant som föräldrar alltid oroat och oroar sig för. Jag funderar över vad dagens föräldrar tänker på och så googlar jag orden flykting och drunkning. Ett ändlöst antal rubriker kommer upp, alla med rapporter om människor som vågat steget och förlorat sina liv. Varje år dör 2000 människor på flykt bara i Medelhavet.

Nytt brev, nr 12,  inlagt på Danska brev