Ett kvinnligt attribut med politisk kraft

Året var 1985 och ett nazistiskt parti skulle demonstrera i Växjö. På väg till demonstrationen fångar DN:s fotograf Hans Runesson kvinnan som med sin handväska ”angriper” demonstranterna.
Kvinnan visade sig vara polskfödd och hennes mamma hade suttit i koncen-trationsläger. Bilden har blivit närmast ikonisk. Den fick genast stor spridning och blev också årets bild samma år.

Konstnären Susanna Arwin har länge arbetat med projekt om den svenska tanten. Tidigare i år diskuterade Växjös kultur- och fritidsnämnd att uppföra en av hennes skulpturer; kvinnan med väskan. Beslutet blev dock ett nej, både med hänsyn till den avfotograferade kvinnans familj samt att skulpturen skulle kunna uppfattas som våldsbejakande.
Konstnären menar dock att en tant med en handväska är våldets raka motsats.

Sorg kan ärvas

När Katarina Pirak Sikky gick på Kungliga Konsthögskolan sade en lärare åt henne att konst måste göra ont. När hon i ett arkiv fann en låda med skallmätningsinstrument, så ledde det henne till att skapa en utställning i Jokkmokk. Där använde hon sitt namn och sina mått på samma sätt som en gång rasbiologerna använt hennes svärfars. Reaktionerna blev starka hos publiken, folk grät.

Att hon använde sig själv istället för originalen med nakna samer handlade om att det annars skulle ha återupprepat kränkningarna. -Att bli matad med att man tillhörde en lägre stående ras är ett arv jag har burit med mig. Att lyfta på locket väckte en oerhörd sorg, berättar konstnären som nu är nominerad till DN:s kulturpris. 

Politisk konst bland björkarna i Umeå

Bloggen, samarbete med skolklasser och organisationer, och en utställning – allt med namnet Min farfar kom till Sverige ingår i ett samtidskonstprojekt. Projektet såg dagens ljus i början på året och vill diskutera rasism och främlingsfientlighet. Utställningen startar 27 september i Hållstugan i Örebro för att sedan gå vidare i länet.

Nu i maj for jag från Örebro och till Umeå för att lära mer om politisk konst. Stadens alla björkar var ljust vackra och förmodligen i sin mest potenta pollentid när organisationen Sveriges Konstföreningar drog i gång helgutbildningen. Den bestod av både praktik och teori. Ja vi deltagare från hela landet fick verkligen vara medskapande av konsten. Vi delades in i grupper ledda av erfarna konstnärer. Min grupp leddes av Johannes Samuelsson som använt sin konstnärsblick på Umeå i förändring. Han har engagerat sig för en ”korvgubbes” rätt till en bra arbetsmiljö men också för större demokratiprocesser i stadens utformning.
Min resekompis Päivi deltog i Cecilia Parsbergs forskning om tiggeri genom att vara kropp på gata. En upplevelse som kanske fler borde pröva på.
De övriga workshopen leddes av Gunilla Samberg och Malin Lobell. Gunilla är inbjuden med sin Convoy till Almedalen i sommar. Malin arbetar politiskt med plantor. Måste ses!