Rätten och moralen

På sista tiden har det varit tätt mellan SDs försök att ta sig in på en skola respektive ett vårdboende. Det har stannat vid försök för de har blivit stoppade. På skolan var det elever som inte ville att deras invandrade skolkamrater skulle känna sig hotade. Och på vårdboendet var det en läkare som ställde sig hindrande i vägen. För detta har han blivit hotad och inte kunnat vara varken hemma eller på sin arbetsplats.
Principen är att får ett parti komma in så skall alla få det. Det går att förstå, men perspektivet är partiernas och knappast elevers eller demenssjukas. SD har rätten på sin sida, kan man säga, men inte utifrån moral eller etik.
Jurist Hanna Eklund skriver i DN "Så ska domstolarna göra för att bekämpa rasismen". Där skriver hon bl a att Sverige borde koppla ihop sin egen interna debatt om rasism med den antirasistiska rättighetsbaserade mobilisering som pågår i resten av Europa. Hon skriver att när mer ambitiösa samhällsbyggen likt det svenska krackelerar kan rättighetsspråket bli ett sätt att slå tillbaka.

Läs också Björn af Kleens artikel i DN om Åkessons jakt på Löfvens väljare "SD:s protest leder till protester på sjukhus och skolor och Peter Wolodarskis ledarkrönika även den i DN "Bort med svängdörrarna från vård, skola och omsorg".

Jag vill önska att du har tur i ditt val så du aldrig ångrar det!

När Otto kom till Sverige rullade ångloken fram genom landet. Gossarna gick på stadens gator klädda i kortbyxor och flickorna hade halmhattar och flätor.

Den 26 november 1915 skriver Ottos mor ett långt brev till honom, sonen som hon är så stolt över. Otto är förälskad och det har han berättat för modern. Hon ger i brevet råd om hur man bör tänka inför ett ev livslångt engagemang. Hon skrivet att det bör övervägas innan han avger något löfte. Dessutom får han veta att hon nog tycker att föremålet för hans ömma känslor ser lite väl gammal ut. Gick det inte lite väl fort?

Lite längre ner i brevet ger hon också råd när det gäller hans arbete. Man förstår att hon tycker att det som håller på att ske är lite oroväckande och därför skriver hon att de nog bör prata mer om detta när han kommer hem under julen. Sedan slutar hon med att skriva att det är så mycket tankar hon inte kan forma på papperet.

När jag läser hennes rader så tänker jag att det var mycket hon formade på papperet och att de måste ha haft en förtroendefull relation eftersom hon ju ger råd både vad gäller kärleksliv och arbetsliv.

Våra barn är det viktigaste i livet. Vi vill dem så väl och önskar vi kunde överföra våra erfarenheter och kunskaper, tänker jag när läser min farfars mors brev.

Läs det nya brevet , brev nr 4, publicerat under Danska brev

Var med i projektet och skriv brev

Jag har varit på möte i Stockholm Tryggstiftelsen. Och så har hag träffat två nära vänner. Den ene, TV-producenten hjälper somaliska småflickor i Rinkeby att lära sig räkna. Den andra, juristen träffar en Makedonsk kvinna som behöver träna svenska. Stödet till människor som kommer hit är mycket större än de som arbetar för det motsatta. Det är bara det att dessa de sistnämna hörs och syns så mycket mer.

Läs och fundera på vad integrationsminister Erik Ullenhag skriver om kartläggningen av Romer i DN.

Jag har kontakt med en ung, begåvad svensklärare för att se om hennes elever kan skriva brev till projektet Min farfar kom till Sverige. Projektet bottnar i min danska familjs brev till min farfar då han flyttade till Sverige för 100 år sedan. Han lämnade allt för att söka sig ett bättre liv precis som människor fortfarande gör. Med breven som bakgrund vill jag skapa reflektion och förståelse med dem som idag kommer till Sverige, antingen frivilligt eller ofrivilligt.

Projektet består av tro olika aktiviteter. Bloggen där jag skriver om projektets tillblivande, vedermödor men också en hel del fakta om genom länkningar till aktuella artiklar bl a. Det blir en utställning vecka 40, Konstens Vecka, i Hållstugan på Stortorget i Örebro. Därefter fortsätter utställningen ut i länet. Både till bloggen och till utställningen vill jag ha brev. Breven kan skrivas till en verklige eller tänkt person, nu eller i framtiden. Breven skall sedan ges ut. Den tredje delen i projektet handlar om samarbete med olika organisationer i länet. Det kommer att resultera i föreläsningar och offentliga samtal under höst och kommande vår. Organisationerna finns listade under fliken samarbeten.

Varför gör jag då det här? Jo, för att jag är inbjuden av Sveriges Konstföreningar att delta i ett pilotprojekt. Och för att jag valt de danska breven som utgångspunkt för något jag känner starkt för. Annars är det ju meningslöst att lägga ner tid på. Eller som reggaeartisten Syster Sol säger "grunden till det utanförskap man kan känna som kvinna har samma kärna som rasism och ekonomiska klyftor".

Så länge vi minns så finns de

Tänkte på morfar och Onkel i morse när jag såg steglitsen i fröautomaten. Minns att bröderna tyckte om den fågeln väldigt mycket. Det är en av mina favoriter också, det är vår för mig, skriver min kusin till mig från Gnestatrakten. Hennes morfar är min farfar, och Onkel kallade vi hans äldre bror som efter 25 år i Norge även han kom till Sverige.

Vi kusiner var små när vår morfar/farfar Otto hastigt dog. Tillsammans lägger vi nu lite pussel för att få koll på vår historia. Det är kanske så det fungerar, att man tillsammans minns och förstår och skapar en berättelse.

Onkel fanns kvar längre. Han var murare (vilket kommer att framgå av de danska breven). Han var otroligt smal och senig, med cigarren liksom fastvuxen i mungipan. Och han pratade, med cigarren i mun, en blandning av danska, norska och svenska som var helt obegriplig.

Vi barnbarn börjar själva komma upp i åren och så länge vi minns dem som funnits före oss så finns de liksom fortfarande.

Vad hade farfar och Onkel tänkt och tyckt om det som sker idag?

Rekordhög aktivitet bland svenska nationalsocialistiska och rasideologiska organisationer, visar Expos årsrapport. Demokratiminister Birgitta Ohlsson säger i SVD att hon tar rapporten på mycket stort allvar och att det som är en del av Europas mörka historia aldrig får bli en del av dess framtid.

Tack för brev och rock

Sören skriver 21 november år 1915 ett brev till sin bror Otto i Sverige. Där tackar han brodern både för brev och för rock. Kanske går det redan bra för Otto och denne kan sända saker till familjen i Danmark. Sören kommenterar kriget och tyskarnas framfart. Han skriver att en dag skall väl tyskarna bli trötta på att slåss och sluta.

Från ett tidigare brev från Ottos föräldrar vet vi att Sörens dotter Paula är inlagd för difteri och de måst sanera lägenheten. I detta brev skriver Sören att Paula legat inlagd för halssjuka och att de har flyttat. Är det så att han skäms, tänker jag för att skriva som det är? Var det skamligt att ha difteri? Sören använder sen det moderna uttrycket allright när han kommenterar dotterns tillfrisknande. Vidare berättar han att brodern Christian ärvt en stor summa pengar (han är inte alls avundsjuk) och att han själv inte vet om han får mer arbete detta år.

Hur det verkligen var för Otto i Sverige vet vi inte mycket om. Han klarade sig bra med arbetet som uppdragits åt honom av en dansk affärsman från ön Falster. Vi hans efterkommande vet att han snabbt lärde sig att både prata och skriva svenska.

I en artikel i tidningen Dagens Arena säger Roya Hakimnia "Från första dagen jag satt min fot i detta land har för mycket tid gått åt till rädsla. Det är inte för att jag är svag. Det är bara det att jag inta har haft så mycket till alternativ". Rubriken på artikeln lyder Vi behöver nya strategier mot nazisterna.

Se brev nr 3 på Danska brev

Örebro Konstskola och invandrare - bra för länet

Jag kommer att bli 92 år gammal. Hur jag räknat ut det? Jo, under lunchen på Rosengrens med 27 konstföreningsmänniskor från tre län pratade vi också dieter. När vi kom in på hälsa sade läkaren i sällskapet att det faktiskt är gener som avgör. Mor blev 100 och far 84. Skillnaden delat med två är 8 och då blir jag 92.

Dagen började på Örebro Konstskola som bl a är en alldeles fantastiskt plantskola för unga blivande konstnärer. Idag är det hart när omöjligt att ta sig in på högre konstutbildning om du inte gått på en förberedande skola, som t ex Örebro Konstskola. Där går 32 elever som varje termin reser ut i Europa för att uppleva konst i verkligheten. 3 maj har avgångseleverna utställning på Örebro läns museum. Se den!

Efter lunchen guidades gruppen av konstnären Ann Sidén på USÖ. Örebro läns landsting har i korridorer, sjuksalar och på arbetsplatser en samling på 13000 verk. Med andra ord, länets största konstmuseum är allas vår egendom och kan beses dygnet runt helt gratis. Turen avslutades med Mervi Kiviniemis fina stålskulpturer på Konstfrämjandet.

På kvällen pratar jag med Birgitta som broderat bilden på sid 17 mars. Det är också konst. Vi kommer överens om att hon skall ta en snaps till maten och programmet Sverige där Ingvar Carlsson pratar om sin bok och unga tjejer peppas att rappa. Det skall va´gött att leva.
Själv avslutar jag med DN och hur nätverket "Oss alla" i en forskningsrapport punkterar myterna om invandringen. Rapporten visar också på de positiva sidorna vad gäller just tillväxt och nyföretagande.

Konst och liv

Nu är det grottekvarnen igen, eller som det också heter söka pengar till projektet. Ni som läst mina inlägg tidigare vet hur illa detta är för mig. Dock försöker nu Sarah Schmidt, konstnär och coach, bistå mig.

Två tidigare kvällsaktiviteter; Tala konst, tala liv - ett annorlunda sätt uppleva konst med Sensus Kerstin Björsson och så nästa kväll filmen om modeskaparen Yves Saint Laurant genom den finansiella rådgivaren Global Invest. Det kan man verkligen kalla konst och liv!

Hur blir jag bättre på att söka pengar? Tips?

Vad vore vi utan konsten?

På mejlen har jag min danska kusin som förvånat kräver rättning efter att ha läst bloggen. Här har jag gjort hennes svenska morfar till min danska farfar. Det stämmer nog att släkten i Sverige känt stolthet "över det andra landet". Men visst, han bröt med mycket och böt också sitt namn när han kom hit. Det, tänker jag, gör ibland människor fortfarande för att lättare passa in.
På Nerikes Allehandas ledarsida skrivs om några av Putins kompisar i Europa. Ruggigt, men intressant. På Kulturhuset en njutbart vacker och textil konstutställning av Elsa Chartin. På Konstfrämjandets utställning i Wadköping utsökta skulpturala former av Mervi Kiviniemi. Och på univeritetets konsthall en liten fin nästan andlig utställning med måleri av Lotta Lindblom.

Bara se och njut, allt genom Konstfrämjandet Bergslagen - ute är det vitt och kallt, vad vore vi utan konsten? En existentiell fråga som söker ett svar?

Så behandlar man inte en ung dam

Härom kvällen hade jag besök av två lite äldre damer som inte har datorer. När jag läste för dem ur Hans långa brev från den 9 november 1915 till sin bror Otto i Sverige så sa de båda i mun på varandra att det är ju precis som idag. Och så är det, tiden är en annan, men livet är det samma.

Brodern Hans skriver i brevet om sina problem med sin arbetsgivare. Jag gissar att Hans är elektriker och att han har arbetat avtalad tid d v s tre år och skall enligt avtalet få sitt "Svennebevis", men får det inte. Hans skriver att arbetsgivaren har skapat problem även för tidigare anställda. T ex har arbetsgivaren "blockerat" fackanslutna. Det hörs på tonen i brevet att Hans är stridslysten och starkt ogillar sin arbetsgivare och nu är det strid som gäller.

Något annat som mina två besökande väninnor kände starkt för i brevet är när Hans berättar om det som vi dag kallar för sexuella trakasserier. Det är chefen och arbetsgivaren i samma person som trakasserar sina kvinnliga anställda. Pigorna får inte vara ifred, skriver Hans. Och så berättar han att en piga svarar chefen med en örfil och blir därmed avskedad. Hans försöker gå in som den gentleman han vill vara och t om säger till sin arbetsgivare "att så behandlar man inte en ung dam". Men arbetsgivaren är den som har makten och sätter pinnar i hjulet för vår unge hjälte.

Senare i brevet är Hans hemma och utan arbete och bygger sitt eget lilla elektricitetsverk och så anmäler han sig till facket. Det är ont om pengar och det gäller att snåla. Men lite tur har Hans och han vinner en levande anka och så får han vara med om ett riktigt kalas.

Både fackliga strider och sexuella trakasserier förekommer fortfarande i arbetslivet, dock får man tro och hoppas att den svagares rätt är starkare i dag.

Läs hela brevet Mariebo 9/11-1915 på Danska brev

Rör inte min kulturhistoria

Två mycket korta, trevliga och framför allt positiva möten under dagen. På morgonen går jag till Nerikes Allehanda i nya lokaler och där möter jag Lars Ströman som bl a skriver ledare och debatt. Och jo, han kan tänka sig ett samarbete med Migrationsverket under hösten. Inte föreläsa, men något annat. Jag blir jätteglad!
Senare på dagen träffar jag Christel Storm och Maria Uddén från Örebro läns museum. Och då blir jag också jätteglad för de har redan bokat in datum för föreläsning; 1 oktober kl 18.30. Nu skall vi bara hitta föreläsare. Kanske något som handlar om att vissa grupper försöker kidnappa vår kulturhistoria för sina egna mörka syften. Det blir en spännande uppgift!

Samarbete, samarbete och samarbete

-Varför skriver du i bloggen om Migrationsverket, frågar mig dottern på telefon. Jag förklarar att en del av projektet är att få till föreläsningar, möten, samtal med och genom olika organisationer. Och så tänker jag att om inte hon vet det nu, så vet väl ingen det. Alltså en förklaring.
Meningen är att försöka initiera föreläsningar på temat migration, statistik, politik, historia, litteratur m m.  Därför pratar jag med t ex ÖBKH, S;t Nicolai kyrka, ABF, Sensus, Kävesta folkhögskola, Örebro läns museum, Örebro stadsbibliotek och Migrationsverket. Först ut att säga ja var förstås Anna-Karin Wulgué på ÖBKH. På Migrationsverket tror min kontakt att det behövs ett samarbete med Nerikes Allehanda för att det skall intressera örebroarna. Så nu jobbar jag på detta.
När jag pratar med Marita Axelsson på Konstfrämjandet om att ta utställningen på turné i länet trycker hon också på vikten av samarbete med ABF för att få till föreläsningar runt om i länet.
Så nu är det samarbete som gäller!

Kriget drar ut på tiden och Paula har difteri

Fadern, min farfars far, konstaterar i ett brev den 31 oktober 1915 till sonen Otto att freden dröjer, att inkomsterna minskat och att hans arbete tar slut tidigare detta år än brukligt. Samtidigt skriver han att priserna på mat har dubblerats. Han berättar också att barnbarnet Paula fått difteri och att lägenheten måste desinficeras. Om yngste sonen Hans som fortfarande bor hemma berättar han att hans lärlingstid snart tar slut och att han hoppas på att sonen får arbete. Men, skriver han, att det blir nog svårt.

Livet har på många sätt blivit enklare år 2014. Vi kan kommunicera med varandra så mycket snabbare och mindre kostsamt. Och många sjukdomar har man lyckats bota. Oron för barnen finns där alltid. Sjukdomar, arbetslöshet spökar alltjämt. Livets lott faller olika. Idag på morgonen pratade jag via Skype med sonen som arbetar i Kosovo. Allt var väl, men han hade jour p g a valet i Serbien. Konflikter drabbar oss fortfarande i Europa.

OBS nya uppgifter på sidorna Intressanta personer samt Samarbeten

SD oroar och Magdalena Ribbing roar

På Nicolaikyrkans lilla orgel spelar Karl Magnus Jansson flyhänt. Ljuv musik fyller kyrkorummet. Det är Passacaglia av Bach och vi är nog ett 70-tal lördagslyssnare. Jag låter tankarna komma och gå. Tänker på morgonens artikel i Dagens Nyheter om SD´s satsning på EU-valet. Birgitta Ohlsson uttrycker ora för ett läge där Jimmie Åkesson bildar partigrupp med unionens högerextrema partigrupp. Partiet i fråga satsar 50% mer på EU-valet än vad t ex Moderaterna gör. Varför kan man fråga sig?

För att pigga upp mig så tänker jag istället på vad stilexperten Magdalena Ribbing föreslår att man säger på släktmiddagen till dem som uttalar kvinnoförnedrande eller smygrasistiska åsikter. Jag skrattar för mig själv och smånjuter av hennes bitska kommentar att det troligen gör slut på den goa stämningen, men att det inte är Ok att säga enfaldiga dumheter oemotsagda. Och så försjunker jag i musiken.

Örebro har Sveriges vackraste stadskärna

Utställningen skall vara ganska liten och mobil. Jag förstår det efter samtalet med länets konstkonsulent Ulrika Stigbäck. Hon tänker i samma banor som Marita Axelsson på Konstfrämjandet, nämligen att låta utställningen gå vidare.
Ämnet är viktigt i vårt län, menar Marita och tänker på en del osnygga åsikter som tyvärr finns.
På länsmuseet träffar jag Michael Andersson och får många konkreta och bra tips på allt från storlek på bokstäver till lyssningsapparatur och skärmar. Brev skall läsas in på det underbara danska språket så att besökare kan lyssna och brev skall förstoras upp med annat material. Allt Michael säger låter enkelt, men är jättesvårt förstår jag.

Tacksamt går jag ut i vårsolen med surr i huvudet. I Slottsparken vimlar det av elever från Karro. Vattnet brusar kring slottet och jag tänker att det här är med största säkerhet den finaste stadskärnan i Sverige.

På kvällen är det möte på ABF inför Bokmässan 28-29 mars. Jag och ett 60-tal volontärer skall instrueras. Förra mässan var hur kul som helst. Jag var seminarievärd för bl a David Lagercrantz som berättade om boken om Zlatan och för den superintressanta författaren Lena Andersson samt slutligen även för den kända deckarförfattaren Jan Arnald som skriver under pseudonymen Arne Dahl.

Nej min farfar blev inte diskriminerad

Det är onsdag och jag fikar med Sara Mirzajanzadeh på Bra Begagnat. Hade inte planerat att klämma ner en tårtbit, men Sara bjuder och det är hembakt, tårtan är god och livet är kort. Vi pratar om ditten och datten och om utställningen, och en av "tanterna" fyller på Saras kopp. Vad skall utställningen säga, frågar Sara plötsligt? Och så pratar vi om det. Mitt svar blir att jag vill få besökare att reflektera över vår historia, vår samtid och framtid. Det finns inga färdiga svar, särskilt inte när det gäller värderingar, men det kan bli intressant om vi öppnar oss och ställer frågor. Sedan talar jag om att jag börjat berätta om utställningen och att en person undrade om danskar verkligen blivit diskriminerade. Det tror jag verkligen inte, och inte tror jag att min farfar blev det. Det är inte därför jag gör det här projektet. Men när jag ser attityden mot mindre lyckligt lottade människor som söker ett bättre liv här så kan jag känna och tänka på farfar och förstå att det kan hända vem som helst av oss.

Nya namn på superintressanta människor har lagts till under fliken Intressanta personer. KOLLA DÄR!

Det är nu det gäller

Nya sidor har lagts till. De handlar om Hur det började, de Danska breven, Läsarbrev, Samarbete och Intressanta personer.

Det processartade arbetet med projektet går framåt. Jag kontaktar olika organisationer och lär mig saker oupphörligen.
Morgonen börjar tidigt med träning på andra sidan gatan och sedan kollar jag mejlen. Jag har fått svar från Tolle Furugård på Migrationsverket. Han lämnar sitt nummer och skriver att han pratar gärna med mig och undrar vad han kan bidra med. Och så skriver han, och det är positivt, att som han ser det så har faktiskt främlingsfientligheten minskat. När vi sedan pratar i telefon så säger jag att ja visst, men å andra sidan så är det tredje största partiet i Sifomätningar till Sveriges riksdag nu Sverigedemokraterna. Vi pratar vidare om ev föreläsning. Sedan blir det handling på stan. Det är tisdag och fiskdag och Tuula skall komma och hjälpa mig med bloggen. Hon kommer efter jobbet och vi pratar först om annat, men sedan blir det allvar vid datorn. Det är nu det gäller om och hur jag skall bemästra det nya kommunikationsmediet i projektets tjänst.