Sorg kan ärvas

När Katarina Pirak Sikky gick på Kungliga Konsthögskolan sade en lärare åt henne att konst måste göra ont. När hon i ett arkiv fann en låda med skallmätningsinstrument, så ledde det henne till att skapa en utställning i Jokkmokk. Där använde hon sitt namn och sina mått på samma sätt som en gång rasbiologerna använt hennes svärfars. Reaktionerna blev starka hos publiken, folk grät.

Att hon använde sig själv istället för originalen med nakna samer handlade om att det annars skulle ha återupprepat kränkningarna. -Att bli matad med att man tillhörde en lägre stående ras är ett arv jag har burit med mig. Att lyfta på locket väckte en oerhörd sorg, berättar konstnären som nu är nominerad till DN:s kulturpris.