Redan i förra brevet från föräldrarna förstod vi att sonen Otto skulle flytta och byta bostadsort, och att det var förlovning på gång. Förlovning då, för 100 år sedan, var ett mycket kraftfullare åtagande än det är idag. Då implicerade det verkligen ett åtagande med löfte om giftermål och försörjning. Den här gången frågar föräldraparet också verkligen efter Vera, den blivande svärdottern.
Även i förra brevet stod att läsa att resan mellan arbetet i Malmö och Köpenhamn där ibland familjen kunde mötas, kostade Otto en hel krona. Det är nu tydligt att Otto flyttar längre bort, för det blir längre när han vill komma ”hem”, skriver föräldrarna. Om det är till Ystad eller Karlskrona eller annan ort som flytten går till är det ingen som idag vet. Modern skriver att det var en härlig båttur den gången hon besökte sonen i Malmö, och så lägger hon till, i en sorgsen ton, att det blir nog ingen mer gång.
Nu blir det också tydligt att det Otto sysslar profesionellt med är att göra affärer. Föräldrarna önskar att han gör bra sådana till sin arbetsgivares tillfredsställelse. Firman Herman Gotthardt var en slags skeppshandel vars ägare kom från ön Falster inte så långt från Mariebo på Lolland.
Därefter frågar föräldrarna i brevet om Otto hört av den äldre brodern Einar. Denne har gått i Faderns fotspår och är murare i Norge efter en kort tid på sjön. Fadern är murarmästare och kanske är det därför som de har telefon tidigt, som ett sätt att skaffa arbete. Einar har försökt ringa hem. Det lyckades honom inte och istället sände han ett telegram. Det ligger en ton av oro i Moderns fråga till Otto om Einar.
Brevet avslutas med upplysningen om att Fadern köpt en tomt på Ansgarsvej. Som jag förstått så gick murarmästarnas arbete till så att de köpte en tomt, byggde ett hus och sedan sålde, förhoppningsvis med vinst. Vem Gottfrid är eller var vet jag inte, men gissar på en anställd i murarmästarens verksamhet.
Det är lätt att känna in sig i föräldrarnas oro för sönerna som sökt sig bort och som bara nås med meddelanden per brev. Deras oro handlade antagligen om bristen på mat och försörjning, kriget och vart det skulle ta vägen, oron på arbetsmarknaden, valet och av livspartner, alkohol och droger och sådant som föräldrar alltid oroat och oroar sig för. Jag funderar över vad dagens föräldrar tänker på och så googlar jag orden flykting och drunkning. Ett ändlöst antal rubriker kommer upp, alla med rapporter om människor som vågat steget och förlorat sina liv. Varje år dör 2000 människor på flykt bara i Medelhavet.
Nytt brev, nr 12, inlagt på Danska brev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar