På vägen hem går jag förbi en moské, en kyrka och ett tempel

Foto och Copy Right Ludwig Riml

Det är kulturskillnader som heter duga för Sara som är volontär på en skola i Indien. Sara får precis som andra kvinnor utföra en stor del av det dagliga arbetet. Dasras behöver inte hjälpa till alls för att han är man, skriver hon uppbragt. 

Saras liv blir också kringskuret för att hon är vit. Även om den vita hudfärgen beundras så gör det henne synlig, särskilt för män och det kan t o m bli farligt.

I skolan sjunger barnen nationalsången och blir agade om de skrattar eller stör. Det senare är svårt för Sara att se. Också att uppleva de sjuka, fattiga, trasiga barnen som tigger på gatorna är svårt och helt omöjligt att vänja sig vid. Men en sak som Sara uppskattar på sin skolväg är att se hur de olika religionerna samsas.

Läs brev nr 58 på Läsarbrev