18 aug. 2014

Nog talat om mig själv

Brev nr 27 är skrivet av Modern och daterat 1 oktober 1918. Det är ett av de längre breven, men också det mest smärtsamma att läsa och kommentera.
Modern och Fadern far med sin dödssjuka dotter från Mariebo på Lolland till Sanatoriet på Fyn. År 1918 var inte skattefinansierade sjuktransporter uppfunna. Alltså ordnar och genomför de resan på egen hand.

Det blir en lång resa som börjar på Lolland. I Mariebo tar de sig till Nackskov med tåg. Därifrån tar de båten till Spodsbjerg på ön Langeland. Jag gissar att de från Spodsbjerg tar tåg eller annan skjuts till Svendborg på ön Fyn där de skall byta tåg. Men detta tåg har gått och så de får vänta fram till kvällen på nästa tåg till V Aarby. V Aarby är nästsista anhalten varifrån Anine får åka en täckt vagn till Nakkebölle Sanatorium.
Resan innebär fem hela etapper med olika transportmedel. Att Modern här nämner att det är en täckt vagn handlar nog om att det var mycket ovanligt då. Bilarna var för det mesta öppna på den tiden, de få som fanns.

När sista etappen så skall anträdas finns ingen plats i den täckta vagnen för föräldrarna utan de får gå på vägarna och försöka finna natthärbärge bäst de kan. På något sätt påminner detta om ett annat och blivande föräldrapar som en gång i tiden sökte skydd för natten då deras son skulle födas. Anines föräldrar finner efter en visst sökande en värd för en lokal. Denne förbarmar sig över föräldrarna, mot reglementet, och ger dem husrum. En möteslokal eller som det heter i Danmark församlingslokal har inget med kyrkan att göra utan det är en lokal som finns i byarna.

Man får beundra Moderns styrka. Hennes sätt att visa en stiff upp lipp, skulle få drottningen av England att verka som en blek kopia, när hon beskriver den förfärliga resan med sovplatsletandet och dotterns sjukdom. Men å andra sidan så hade de inget val. Man får tänka på att det är höst och det regnar, det har blåst på havet. Förmodligen är det kallt och de är trötta, ledsna och mycket oroade. I en bisats kommenterar hon att det var hennes födelsedag, hennes 60:e. Och så skriver hon meningen, Nog talat om mig själv och frågar sedan Otto hur han har det och om han får tillräckligt med mat för nu börjar det bli svåra tider.

Läs brev nr 27 på Danska brev

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar