Hoppas ditt paradis räcker längre än Adams

Anna Natalia Amanda

Det är förlovning på gång i oktober 1918 mellan Otto och Anna Natalia Amanda. Fyra år tidigare började Otto sitt arbete i Malmö. Det var nog tänkt att bli en period, och att han sedan skulle återvända. Modern skrev i ett tidigare brev till Otto att nu var han snart främmande för alla i Mariebo. Kanske var det en uppmaning? Men med förlovning blev förankringen i det nya landet allt starkare och banden till ”hemmet” svagare. Dock som den goda moder Modern är, ser hon till det som är viktigast för sonen och önskar honom ett lyckligt samliv. Något har Otto nog lärt av sin Moder för han berättar att han och Anna talt med varandra om att göra det bästa för varandra.

Det är troligt att Anna och Otto träffades på en badstuga någonstans på Mariaberget. Där sägs Anna ha suttit i kassan. Mariaberget ligger helt nära Stadsgården och därmed Ottos arbetsplats. 
Det var först på 1940-talet som badrum med rinnande varmt vatten började bli mer vanligt i svenska hem. Innan dess kan man nog säga att det luktade i Sverige. Med anledning av detta och för att man på 1800-talet hade gjort kopplingen mellan bristen på hygien och sjukdomar så började det byggas offentliga badstugor i stor omfattning. 
Långt in på 1950-talet var också obligatoriska skolbad ett gissel för många av stadens telningar inklusive mig själv. 

Skolbarnen fick stå på rad och skrubba varandra, och därefter nedsänka sin lekamen i ett kar med kallt vatten. Alltså mycket långt ifrån glada hopp i en uppvärmd bassäng.

Modern skriver slutligen att hon är glad över att Anna kommer från ett hem liknande deras, för annars hade nog den blivande sonhustrun funnit föräldrarna och släkten bra enkla. Och så har Anna lovat att inte ta Otto ifrån dem – det är rart skriver Modern, som unnar Anna att vara nummer ett bara hon, Modern får vara nummer två för sonen.

Läs brev nr 30 om förlovningen på Danska brev
Detta brev finns också som ljudfil, klicka här