Jag har sålt företaget till en tidigare jordbrukare från Alsö

Anna med liten Sten Otto

Ytterligare ett år har passerat sedan förra brevet. Då föreslog Fadern sonen Einar kompanjonskap i Köpenhamn. Nu är det augusti 1921 när brev nr 33 skrivs. Även denna gång är det Fadern som är avsändare. Han adresserar brevet till sin hustru som han kallar Moder och till Sonen och Svärdottern i Stockholm. Själv befinner Fadern sig i Köpenhamn där vi förstår att han sålt sitt nystartade företag, vilket troligen var en tobaksaffär. På ett år har Fadern alltså avyttrat murarförrättningen i Mariebo och startat på nytt i Köpenhamn. Man kan gissa sig till att det inte heller lyckades honom att driva den lilla tobaksaffären med lönsamhet för nu säljs den, tack och lov till samma pris som Fadern betalade i fjol.

Det är inte otänkbart att förlusten av den högt älskade dottern Anine sammanföll med svårigheterna att få en utkomst på Lolland. Och att detta avgjorde flytt och nystart i den danska kungliga hufvudstaden.
Det lyckades dem inte och nu är den stora frågan var någonstans Fadern och Modern skall bosätta sig. Han ber henne skriva till honom.


Att Modern är på besök hos sonen Otto och svärdottern är nog stort. Några år tidigare skrev Modern då Otto flyttade från Malmö att nu skulle hon aldrig mer kunna besöka honom för att avstånden var så hissnande. År 1921 har det i alla fall blivit av. Modern är hos Anna och Otto i Stockholm medan Fadern gör det som måste göras. För Otto och Anna har året inneburit att de blivit föräldrar till sin förstfödde och ende son, Sten Otto.

Läs brev nr 33 på Danska brev

Blev mobbad, men höll mig levande

En ung brevskrivare berättar om egna och tunga erfarenheter. Hon tar också upp fenomen som hon tycker är fel i världen hon lever i. Det handlar om mobbning, droger, djurplågeri, invandring och rasism. Skrivandet är ett sätt att bevara tankarna från den person hon är idag och för framtiden.

Läs brev nr 14 på Läsarbrev

Skall vi slå oss ihop och öppna affär Köpenhamn?

Anine dog 17 mars 1919

Det har gått mer än ett år sedan förra brevet eller snarare vykortet som var daterat i december 1918. Då hade det varit glädje med förlovning och besök i föräldrahemmet. Tre månader efter vykortet avsändes dog Ottos älskade syster och föräldrarnas ömt älskade dotter Anine.

Anine blev 32 år och det var soten eller som man i dag säger tuberkulosen som tog hennes liv. Det började som de trodde med en lunginflammation som sedan visade sig vara allvarligare en så.

Lungsoten är en svår infektionssjukdom som grasserade främst bland trångbodda och fattiga människor i städerna. Sjukdomen angriper främst lungorna, men även andra organ. Först på 1920-talet började i Frankrike en vaccinering med det s k Calmettevaccinet.

Anine arbetade och bodde i Köpenhamn när hon blev sjuk. Vanligt var på den tiden att unga kvinnor arbetade som pigor. Kanske gjorde hon det, eller så kanske hon arbetade i fabrik. Om det vet vi inget.

Om den svåra sorgen och saknaden får vi inte heller veta någonting. Kanske att själva avsaknaden av korrespondens säger hur svårt det var.
Fadern skriver nu i brev nr 32 daterat februari 1920 till sonen Einar som arbetat som murare i Norge många år. Tiderna är mycket svåra på Lolland trots att världskriget är över. Förmodligen har Faderns murararbete gått till så att han, Fadern inhandlat en tomt, byggt ett hus och sedan sålt det. Nu går det inte längre att sälja eller få någon inkomst. Fadern kommer med ett förslag till sonen Einar om att komma hem till Danmark och bli kompanjon med Fadern för att öppna affär i Köpenhamn.

Einar emigrerade tidigt till Norge för att få arbete. Nu är det svårt för utländska arbetare i Norge. Tiderna är svåra även i Norge och då höjs röster mot att utlänningar tar arbetet ifrån de egna.

I Sverige har under året som gått Otto och Anna ingått äktenskap.  De har blivit man och hustru, herr och fru Anna och Otto Ryö.

Läs brev nr 32 på Danska brev

Som ung så har du en väldig press att leva upp till

Ottos brev är skrivna för 100 år sedan. Rebecka skriver nu till framtiden och berättar hur hennes värld ser ut idag. Likt tidigare ungdomar handlar Rebeckas brev om ett slags livspussel som skall klaras av redan på gymnasienivå. Det gäller att ha bra betyg utan att verka som en plugghäst för då är man ”töntig”. Samtidigt skall man vara uppkopplad överallt och ha koll på vad som sker i allas liv.  

Rebecka berättar också för oss om hur vi tar hand om våra små barn. Hon menar att samhället är väldigt individualistiskt.
Det handlar om karriär men också om brist på självförtroende hos föräldrar.  

Läs Rebeckas brev vilket är brev nr 13 på Läsarbrev

Södertälje har gjort mig till en världsmedborgare

Ibland glimmar det till i nyhetsflödet; en ljusglimt bland alla dystra rapporter om ständigt växande invandrarfientlighet och rasism.  DN 28/9 innehöll en sådan artikel: "Till Södertälje med hjärta". Jag läste och blev rörd. Visst finns det människor med hjärta, det finns gott om dem, det vet vi ju. Så fint att få möta några.

Det började med en kontaktannons på facebook, skriven av en riktig eldsjäl, en ung man som tröttnade på den mörka bilden av sin stad: Han ville erbjuda guidade turer genom människornas Södertälje:
"Alla ni som har en åsikt om SÖDERTÄLJE, SVERIGEDEMOKRATERNA, ISLAM, RASISM, INVANDRARE, SVENSKAR, läs den här KONTAKTANNONSEN!!!
Vi kan visa er vad och hur Södertälje är. På riktigt. Vi kan visa er det fina. Vi kan visa er kärleken i varenda folkgrupp och kultur".

DN:s reporter Ulrika By följer med på en sådan guidad tur. En samlingsplats är Flamingo Club. Där träffar de bl.a. kommunens flyktingsekreterare. Han ser sig omkring och säger:
" Södertälje har gett mig perspektiv. Här är jag hemma - bland syrianer, assyrier, svenskar, irakier, chilenare. För mig har det ingen som helst betydelse. Södertälje har gjort mig till en världsmedborgare."

Man konstaterar allmänt att människor är olika men i grunden mer lika. Men hur når man då de andra, skeptikerna? Genom möten, mötas i vardagen, leva här och nu, ta del av det som händer.

Den unge mannen har en lång lista med namn på människor som kan berätta och dela med sig av sina erfarenheter. Alla är överrens om att stämningen är bättre nu än för tjugo år sedan. Så här formulerade han slutet på kontaktannonsen:
"Vi kan visa er. Hat och rasism är bara slöseri med tid och pendeln kommer slå över snart. Då hatade ni i onödan".

Sjuksköterskan från Balkan, en del av Sveriges framgångar

Tack för besöket!

”Jag anser att sjuksköterskan från Balkan är en del av förklaringen till Sveriges framgångar, till att Sverige både har kunnat sänka skatter och öka skatteintäkter, medan andra europeiska länder har fått strama åt”, skriver politiske redaktören Lars Ströman i NA 28/8. Han svarar en anonym person som menar att invandringen anstränger Sveriges resurser till det yttersta.

Svaret publiceras samma dag i Nerikes Allehanda som universitetssjukhuset, USÖ, meddelar att de får dra ner antalet vårdplatser just p g a brist på sjuksköterskor.
En del av förklaringen till att Sverige klarat sig bra jämfört med andra Europeiska länder handlar om invandringen. Varje dag går här 700 000 utrikes födda personer till jobbet. Och 200 000 personer arbetar i företag startade av utrikes födda personer.

I detta resonemang instämmer även höga chefer och företagsledare genom organisationen Svenskt Näringsliv. På en av deras sidor står att läsa: ”I dag ser vi krafter som vill hindra utvecklingen. Försvåra, förminska, stänga in. Nu säger vi ifrån.  Vi menar att mångfald, oliktänkande och öppenhet är en förutsättning för att vi ska fortsätta växa. Att få handla fritt och rekrytera människor från andra länder är en nyckelfråga för Sverige och för de tusentals företagsamma människor som har byggt vårt land, och för alla de som kommer att hjälpa till att bygga vår framtid. ”