Rapport, om inte från en skurhink så, från en datorbänk

Konstens Vecka är över och ca 460 personer såg utställningen Min farfar kom till Sverige i Örebro. Utställningen som är gjord av Sara Mirzajanzadeh illustrerar Ottos resa till det nya landet och familjens liv där hemma. Några veckor framöver finns utställningen på Karlskoga Lasarett. Sedan kommer den åter och till Stadsbiblioteket i Örebro vecka 46.

Förra onsdagen skulle Jeff Werner föreläst på Örebro Läns Museum om Svenskhetens vita fläck. Men koppartjuvar satte P för hans tågresa och föreläsningen ställdes in.

Igår däremot fylldes hela Bio Roxy för att se en film och för att lyssna till och delta i ett samtal om migration med bl a Lars Ströman från Nerikes Allehanda.

11 november kommer Anders Rydell till Nikolai Kyrka och föreläser om Nazisternas syn på konst.

Bloggen fortsätter med bl a unga brevskrivare som fattat pennan för att fortsätta, 100 år efter Ottos brev, med att berätta om sina liv och tankar.

Utställningen skapade utgångspunkt för många viktiga möten och samtal. De allra, allra flesta besökare var positiva både till utställning och invandrare. Dessa uttryckte ofta att vi som har det så bra här i Sverige kan vara generösa mot människor som flyr i nöd, och att det också berikar oss när de kommer hit.

Några få var inte alls positiva. Påfallande många av dessa var personer med noll koll på statistik och siffror. Avsaknaden av egen anställning skylldes av några på just invandrarna.
Kontentan blir bl a att det är viktigt att Riksdag, Regering och myndigheter lyckas nå ut med korrekt information om hur det ser ut i världen och hur många som verkligen söker sig hit och för att stanna en tid eller för alltid.

Mellan åren 1850 till 1940 utvandrade ca 1,5 miljoner svenskar bl a till USA. Anledningen var nöd i någon form och man sökte sig ett bättre liv. Om man minns historien så inser man också att tiderna kan förändras även för oss här i Norden.