Vilken tur att Aram och Parivash kom hit

Ett fönster mot världen

När jag läser om forskaren Aram Ghalai på DNs familjesida så går tankarna till en annan invandrad forskare jag hörde i våras. Aram Ghalai kom hit som flykting 1998. Då flydde han och hans familj kriget i irakiska Kurdistan. Nu är Aram 31 år, bl a doktor i cellbiologi, och forskar om hur man kan motverka cancer.

Parivash Ranjbar är annars namnet på den forskare till vilken mina tankar gick. Jag har för mig att Parivash kommer från Iran. Säkert är dock att hon forskar om hjälpmedel för dövblinda. Hennes forskning som ligger mig så oerhört varmt om hjärtat handlar om att underlätta vardagen för denna handikappgrupp. Som jag minns det så handlar forskningen om att genom vibrationer på huden förmedla olika typer av information. På så sätt skall dövblinda kunna bl a lokalisera sig i hemmet, sitta upp till häst och rida samt en del annat. Tänk själv vilken oerhörd lättnad att kunna klara av mer i sin vardag.

Jag minns att jag kände en slags tacksamhet när Parivash berättade sin historia från landet långt borta och hit. Vilken tur att de kom hit till oss, tänkte jag då, och tänker jag nu.