Jag saknar er sjukt mycket

Brev nr 28 är adresserat till en mormor i Grekland. Vår brevskrivare är nöjd med det nya livet i Sverige, men saknar ändå samvaron med familjen i Grekland. Efter ett år i det nya landet vet hen att det är rätt val att vara här. Mycket är dock nytt; klimatet, maten, kräftskivan, sjukvården m m.

Vår brevskrivare lovar att snart komma tillbaka för att hälsa på. Kommunikationerna i dag mellan länderna i Europa gör det möjligt att ses och hålla kontakten. En utvandring idag innebär inte, som för 100 år sedan, att man inte mer kan ses. Världen har blivit mindre på så sätt och vi har kanske blivit mer av världsmedborgare.

Läs brev nr 28 på Läsarbrev

Tack för ditt brev om Mors begravning

Både Moderns och sonen Kristians namn saknas
i annonsen

Brev nr 43 är det första och enda brevet från Ottos hand till den danska familjen. Tidigare finns endast bevarat ett Morsdagskort Otto skrivit till sin Moder. Hon, Ane Hansine, har betytt så mycket för honom; gett kärlek och omsorg, stött men också guidat i relations- och karriärfrågor.
Brevet han nu skriver är långt och odaterat. Det är skrivet på det danska språket, men fullt av svenska glosor. Otto kom till Sverige elva år tidigare och lärde sig fort svenska.

Modern är nu död och han var inte på begravningen. Men Otta har antagligen fått rapport i ett icke bevarat brev från någon av bröderna Kristian eller Ejnar. Kanske kom brevet han nu svarar på från Ejnar då de verkar ha stått varandra särskilt nära. Och också för att han avslutar brevet med en anteckning om att det byggs bostäder i Stockholm. Ejnar kommer senare att flytta till Stockholm.

Förmodligen var Otto i Mariebo i dödsögonblicket eller strax innan. Han skriver om att resan hem var svår. Med sig hade han då Gamla Fru Gotthardt d v s hans chefs Moder. Hon lär ha pratat under hela resan t o m när hon sov. Man kan lätt förstå att det var svårt för en sörjande person att uthärda samtidigt svårt att stoppa chefens åldriga Moder.

Med detta brev sluter sig en cirkel i deras liv. Otto utvandrade för att söka sig ett bättre liv. Då rasade det första världskriget. Man var rädda för tyskarna som tagit Sönderjylland eller Schleswig-Holstein som landet kom att heta sedan det införlivats i det Preussiska riket år 1866. Det var ont om mat och arbete på Lolland och kanske var det tänkt att han skulle komma hem efter några år. Men Otto blev kvar, bildade familj och blev på sitt sätt svensk. Istället kom han att hjälpa familjen i det gamla landet och att medverka till byggandet av det nya Sverige.
Hans historia är ganska identisk med dagens invandrares.

Läs brev nr 43 på Danska brev

Läs också pressmeddelande nr 2 om Anders Rydells föreläsning 11 nov i Nikolai Kyrkan

Rör inte vår folkdräkt!

Tre svenska folkmusik-organisationer har reagerat mot att SD:s Björn Söder bar folkdräkt under riksdagens traditionsenliga öppnande. I ett gemensamt brev vill Folkmusikens hus, Riksförbundet för Folkmusik & Dans samt Folkmusiker mot främlingsfientlighet protestera. Organisationerna menar i brevet att det finns ”ett intresse av att låta folkdräkten, folkkulturen och hembygden förbli en symbol för öppenhet”.

Folkmusikorganisationerna tycker inte att det är deras sak att tala om vem som skall bära folkdräkt, men att för dem är dräkten en symbol för öppenhet och kulturella möten. Och de vill markera att Björn Söder inte representerar deras organisationer.

Med SD:s 13 procent av rösterna i valet sker en normaliseringsprocess i Sverige som dessa organisationer inte vill vara delaktiga i. Vi tar avstånd från den sortens nationalism, fascism och den kultursyn som SD förmedlar, säger en representant till Dagens Nyheter.

Jag har varit med om mer än jag vågat drömma om

Svenska Kristin är med sin bästa vän Mariam i Saida, Libanon. Till sin sin bror skriver hon ett brev och berättar hur väl mottagen hon blivit i det nya landet. 

Livet här är fyllt av upplevelser för henne. Bl a får Kristin känna på hur det är att vara annorlunda och se annorlunda ut, något som kanske kan bli en vardag för henne. Men hon får förstås också uppleva både kulturella och religiösa skillnader. Läs om Kristins upplevelser på Läsarbrev.

Läs vad Kristin själv skriver i brev nr 27 på Läsarbrev

Du skall inte telefonera om det inte är nödvändigt

Farfadern, svärdottern Anna och Farmodern på besök sommaren 1924

Breven från det gamla landet kommer alltmer sällan. Föräldrarna har åldrats. De ser dåligt båda två och Fadern hör också mycket dåligt. Nu signeras brevet Farfar och Farmor istället för som tidigare Fader och Moder. Rollerna har förändrats.

Ottos mor Ane Hansine har nyss firat sin 66-åriga födelsedag. Då ringde Otto för att gratulera. Det var roligt att höra er, skriver hon. Men sedan tillägger hon antagligen av sparsamhet att det inte är nödvändigt att telefonera för det går ju så fort att sända brev.

Som den Moder hon är och ändå förblir så vill hon undvika en konflikt mellan sina söner. Därför förklarar hon att hon inte visste att det var Otto i telefonen då sonen Sören var där och kunde ha pratat med Otto han med.
Vi får också veta att hennes svärdotter Anna sänt henne ett påskkort som hon nu tackar för. Och så avslutar hon med orden Allt är som vanligt här.

Läs brev nr 42 på Danska brev

Vi ser en ström över till SD

Mångfald inte enfald.

Både du och jag kommer att vårdas av invandrare när vi blir gamla, menar Gunnar i brev nr 26 på Läsarbrev.
I det har han troligen helt rätt. Äldreomsorgen skulle nog redan helt avstanna i brist på invandrare. Min mamma dog 100 år gammal för två år sedan. Tack vare alla dessa utlandsfödda män och kvinnor blev hennes sista år också fina år.

Gunnar ställer här frågan hur vi gör för att nå ut med att vi både behöver nysvenskarna och att de behöver oss. Hur gör vi för att nå både unga människor och deras föräldrar runt om i länet?

Läs brev nr 26 på Läsarbrev