Jimmie du kunde varit turk, skriver Björn Ranelid i öppet brev

Dagen före valet, skriver författaren Björn Ranelid i DN ett öppet brev till SD:s Jimmie Åkesson. Kanske riktas även brevet till alla andra som av olika anledningar funderar på att lägga sin röst på samma parti.

Björn Ranelid undrar vad Jimmie Åkesson är rädd för hos sin medmänniska och hur långt hans kärlek når bortom hustru och barn? Jimmies amerikanskklingande namn härstammar från hebreiskans Jakob och betyder han må skydda. Björn Ranelid undrar vilka människor Jimmie vill skydda?

Sedan frågar Ranelid Åkesson vad denne egentligen bidrar med. Du drar nytta, skriver Ranelid, av människors utsatthet och sorg över livet, men vad tillför du i glädje, lust och kärlek?
Ingen människa kan själv avgöra av vem och var hon föds. Åkesson, har menar författaren, därför inte själv lyft ett finger för att födas i ett av världens mest prioriterade länder.

Björn Ranelid har själv släktingar som utvandrade till Amerika. Då var det en tredjedel av Sveriges befolkning, mer än en miljon som utvandrade för att söka lyckan långt borta. Därför menar författaren att vi kan låta lika många komma till Sverige idag.

Jimmie Åkesson har sagt att det bästa vore att hjälpa människor i sina hemländer. Björn Ranelid frågar honom nu om han tänkt detsamma om judarna och romerna i de tyska koncentrationslägren? Om svaret blir ja anser då SD:s partiledare att Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte handlade fel?
Var och en av oss är även den eller de andra, avslutar Björn Ranelid. För kärleken eller avståndet till din nästa är mänsklighetens viktigaste fråga och påstående.

Det påståendet gäller i högsta grad oss alla. Hur vi väljer att lägga vår röst i morgon påverkar allas vår samtid och framtid.

Vi är otacksamma för det vi har och det lilla vi saknar är en katastrof

Om hur vi förhåller oss till vårt överflöd, våra tekniska framsteg och andra viktiga saker skriver en ung kvinna i Örebro.
Hon gör vad hon kan för att förändra i sin närhet skriver hon i Läsarbrev nr 17. Frågan till oss blir: Gör vi?

Läs hennes brev på Läsarbrev nr 17

Kära lilla Moder

Ottos Moder Ane Hansine får ett postkort

Ottos mor kom till världen i september 1858 som Ane Hansine Jocchumsen. Hon gifte sig med Hans Peder Jensen, sedermera murarmästare på Lolland. Ane Hansine fick sju barn varav fem nu är i livet. Två av dem bor utomlands. Einar har länge bott i Oslo eller i Kristiania som staden då fortfarande heter. Och Otto bor sedan 1914 i Sverige.

De första åren bodde Otto i Malmö, men flyttade snart till den kungliga hufvudstaden Stockholm. I ett tidigare brev skrev Modern till Otto att då när han bodde i Malmö kunde hon hälsa på för då var inte avståndet så långt. Men omständigheterna har blivit sådana att Modern, Ane Hansine, har kunnat hälsa på sonen även i Stockholm. Det har gått bra för Otto i arbetet, han har gift sig med Anna och fått en liten son, Sten Otto. Otto har säkert betalat den långa och säkert dyra tågresan mellan Mariebo på Lolland och den Stockholmska metropolen.

När Modern fyllde 60 år kunde vi läsa att hon var på väg till sanatoriet med sin döende dottern Anine. Tre år har passerat. Nu skriver Otto ett av hans få bevarade epistlar. Året är nu 1921.

Läs brev nr 34 på Danska brev

I år är det första gången jag ska få rösta och det känns lite nervöst

Två unga kvinnor delar med sig av sina tankar i Läsarbrev nr 15 och 16. Livet har inte alltid varit enkelt och är det inte nu heller för vår brevskrivare i brev nr 15. En del problematik känner vi igen från tidigare; omgivningens krav bl a. Men vår brevskrivare är klok och går från det privata till det politiska och har klara åsikter.

I Läsarbrev nr 16 är bl a skolan ett viktigt ämne. Neddrag-ningarna med färre lärare har drabbat de elever som har det svårast. Även här finns ett patos och en stark känsla för solidaritet. Det är tufft att vara ung och denna vår brevskrivare hämtar kraft hos sin familj.

Läs brev nr 15 och 16 på Läsarbrev

Inte samma regler för SD som för ”vanliga partier”

Järnrörsincidenten, politiker som poserar med svastika på armen, kommunalråd som återfaller i grov brottslighet, partisekreterare som ondgör sig i närradio och vill kasta ut parasiterna från Sverige och hans högra hand som smutskastar muslimer på Twitter.  Det är några av de förfärligheter som ett av Sveriges riksdagspartier ägnat sig åt.

Om det varit i ett annat parti hade dess förtroendevalda raskt avpolleterats. Men inte i SD inte. Nu senast försvarar partiet armbindelbäraren med att det var ett spex. Ett inte särskilt roligt skämt för Sveriges judiska befolkning, kan tyckas.

För en helt vanlig tant i Örebro verkar SD ta kritiken skrämmande lätt, som vatten på en gås. Det djupt stötande är därmed att det fortsätter och som det verkar med ökande intensitet.
Det är nog hög tid för oss alla att inse att SD inte är ett vanligt och demokratiskt inriktat parti. Det har en historia som ekar från Europas mörka 30-tal och det närs av våld, rasism, motsättningar och hat.

Romerna idag i liknande situation som judarna i Hitlertyskland

Thomas Hammarberg

Vi visste inte, säger människor idag om det som skedde i Tyskland på 1939-45. Men idag 2014 vet vi exakt vad som sker med människor i nöd.
Vad skall våra barn och barnbarn säga om vi inte gör tillräckligt, frågar Thomas Hammarberg på en stiftskonferens i Strängnäs? Att göra som SD säger att hjälpa flyende folk på plats, menar han är bara nonsens. Självklart vill människor stanna i sina hemländer, men när det är omöjligt vad skall de göra då? Sverige och Europas länder måste ge fler möjlighet att komma.

Svenska Kyrkan har varit och är betydelsefull för en tolerant och human flyktingpolitik därför att den så starkt tagit ställning för utsatta människor oavsett kön och ras.
Visst kostar det pengar, menar den förre kommissionären för mänskliga rättigheter. Men det finns andra värden än pengar.

Vad gäller romerna så får de inte arbeten, sjukvård eller sjukförsäkringar i sina hemländer. Vad blir nästa steg i ett främlingsfientligt Europa?

Författaren Jan Guillou har nyss gått ut i media med att svenskarna inte kände till något om judeförföljelsen i Hitlertyskland. På en fråga från auditoriet om vad vi svenskar visste om förintelsen så svarar Thomas Hammarberg att vi i Sverige visst visste, och det redan 1942.