Vårt ansvar är att se rasism och att säga ifrån

Idag inviger projektet Min farfar kom till Sverige Mänskliga rättigheter-veckan på Örebro stadsbibliotek kl 16.00. I projektet som består av tre delar används min farfar Ottos historia för att motverka rasism.

1914 hade första världskriget brutit ut. Min farfar var då 21 år och bodde med sin familj på ön Lolland i Danmark. Lolland är en ö som ligger väldigt nära Tyskland.

Ett par decennier tidigare hade Tyskland tagit delar av Danmark; Sönderjylland som idag heter Schleswig Holstein. Det är idag svårt att veta vad de tänkte på Lolland då, men det är troligt att de kände stor rädsla.


På Lolland rådde stor brist på det mesta; arbeten och mat var några saker. En äldre bror till Otto vid namn Einar, hade tagit sig till Kristiania som Oslo hette på den tiden, för att få arbete som murare.

Otto fick som 21-åring arbete i Malmö. Snart avancerade han i jobbet och kom till Stockholm. Då skriver hans mamma, Ane Hansine, till honom att nu kommer de aldrig att kunna hälsa på hos honom då det var alldeles för långt bort. Men det kom att gå bra för Otto och han kunde därigenom både hjälpa sin familj i Danmark och även låta dem komma och hälsa på honom med det modernt tåg drivet av ånglok.
Det var säkert tänkt att Otto skulle vända åter hem till Danmark. Men som det ofta går så gifte han sig och fick familj i Sverige och snart så var han svensk.

Min farfars historia är ganska identisk med dagens invandrare. De, precis som han, söker sig ett bättre liv eller t o m flyr för att överleva. Många vill säkert återvända till det egna landet och familjen och allt de håller kärt, men så händer det saker. Och precis som med min farfar kommer de att med oss bygga det här landet.

Ottos historia är universell och tidlös. Oavsett varifrån vi kommer eller när vi än lever så är vi samma människor med ungefär samma behov. Det har gått precis 100 år sedan min farfar kom hit, men historian är den samma idag.

Samtidskonstprojektet består av tre delar.
Utställningen som Sara Mirzajanzadeh har satt samman och består av ett collage av foton och brev från min farfar.

Samarbeten har engagerat organisationer och enskilda personer. Genom samarbetet har det blivit föreläsningar, film, offentligt samtal. I morgon kl 18.00 på Nikolai Kyrkan föreläser Anders Rydell om nazisternas syn på konst under 30-talet och vad det ledde till. Hans bok Plundrarna är nu Augustprisnominerad.

På Bloggen publiceras de danska breven vilka är 43 st och berättar på ett fint sätt om vad som var viktigt i livet då. Där skrivs också om rasism med fakta och kunskaper.
För att knyta ihop då och nu har projektet samarbetat med ett 70-tal gymnasieelever från både Risbergska skolan och Karolinska skolan. På bloggen skriver eleverna om vad som är viktigt i livet nu 100 år senare. Några av eleverna från Karolinska skolan deltar i invigningen av Mänskliga rättigheter. De har arbetat intensivt med temat tillsammans med en engagerad lärare.

Begreppet Mänskliga rättigheter hänger samman med demokrati. Idag finns det stater i Europa som kallar sig demokratier för att deras medborgare får rösta. Det räcker inte som definition på demokrati idag. För att demokrati skall råda måste statens samtliga medborgare oavsett ras ha samma rättigheter.